Fokusområde: Tillgänglighet

Landet runt. Dygnet runt. Året om.

Sverige är det land i Europa som har längst avstånd med en liten befolkning men också med ett mycket utvecklat flygplatssystem. Tillgänglighetskriteriet blir därför helt avgörande för att människor och företag i hela landet ska kunna mötas, arbeta, investera eller förkovra sig. De regionala flygplatserna är lokaliserade vid en centralort med viktig industri, oftast egen högskola och inte sällan på avstånd som gör att andra dagliga transportslag inom hela landet inte är realistiska. Från dessa destinationer finns det dagliga flyglinjer till Stockholm eller en annan större stad. Svenskt flyg har också en oerhört hög tillförlitlighet och punktlighet. Svenska regionala flygplatser blir därmed en central del i det svenska transportsystemet och bidrar till den nationella kollektivtrafiken.

I våra nordiska grannländer finns olika modeller för det rikstäckande flyget, men ofta med mer uttalade ambitioner för dess betydelse än i Sverige. I Sverige har vi sedan något år tillbaka en modell som bygger på att staten har valt ut att äga och ta ut vinster från de stora och lönsamma flygplatserna. De mindre och därmed de mindre lönsamma flygplatserna har egna huvudmän, några privata men de allra flesta fall kommunala ägare.

Det leder till att de stora och vinstgenererande statliga flygplatserna konkurrerar mot de små och mindre lönsamma icke-statliga flygplatserna. Detta blir inte i längden en hållbar situation och hotar att slå ut flera regionala flygplatser och därmed omkullkasta andra värden som regional tillväxt, jobbskapande eller en levande landsbygd.

Statens transportsatsningar utformas genom det årliga anslaget för kommunikationer i statens budget om drygt 46 miljarder kronor. Av anslaget går den absoluta huvuddelen, till investeringar och underhåll av vägar och banvägar. I anslaget finns också ett finansieringssystem till de icke-statliga flygplatserna. Det så kallade driftbidraget. Det uppgår till cirka 100 miljoner kronor (en kvarts procent) av budgetanslaget. Av detta går bara ungefär hälften till flygplatser i glesbygd med så kallad upphandlad trafik. Resterande del var tidigare avsedda till övriga flygplatser men från numera tillförs de regionerna och kan fritt disponeras till alla andra transportslag. Då driftbidraget infördes 2003 skulle det täcka cirka 75 procent av flygplatsernas underskott. Sedan dess har det inte justerats trots att underskotten ökat och att fler flygplatser tillkommit. Statens väljer alltså att tjäna pengar på de stora lönsamma flygplatserna medan man drar in på stödet till de regionala flygplatserna.

Svenska regionala flygplatser AB arbetar därför aktivt med att uppvakta statsmakterna om ofullständigheten i dagens system men bedriver också ett aktivt samarbete med relevanta regionala aktörer för att visa på betydelsen av våra regionala flygplatser.