Historik

Den första flygplatsen

Biljettkur på Stockholm-Lindarängen under 1920-talet. Foto i SAS arkiv.

Biljettkur på Stockholm-Lindarängen under 1920-talet. Foto i SAS arkiv. Klicka på bilden för att förstora den.

De svenska flygplatserna har sina rötter i 1900-talets tidiga pionjärår. Den allra första flygningen med flygplan i Sverige gjordes 1909. Det var fransmannen Georges Legagneux som genomförde premiären, på Ladugårdsgärde i Stockholm. Under åren som följde gjordes flera flygningar på platsen, främst vid uppvisningar. Men att säga att detta gamla militära exercisfält därmed var Sveriges första flygplats är kanske en överdrift, även om fältet sporadiskt användes flera decennier framåt.

1910-talet såg framför allt militära flygfält växa fram, huvudsakligen på militära övningsplatser, exempelvis Ljungbyhed, Malmen, Axvalla och Barkarby.

I början av 1920-talet fick Sveriges tre största städer flygplatser. I Stockholm togs sjöflyghamnen Lindarängen i bruk. I Malmö öppnades flygfältet Bulltofta och i Göteborg den kombinerade land- och sjöflygplatsen Torslanda. Den första reguljära flygtrafiken satte igång samtidigt.

1926 bildades Flygvapnet vilket blev början på anläggandet av en lång rad flygflottiljer, av vilka många senare blev civila flygplatser.

På 1930-talet tog trafikflyget stora steg i utvecklingen, bland annat med en ny generation trafikflygplan som Douglas DC-3. De civila flygplatserna Norrköping-Kungsängen och Stockholm-Bromma öppnades. Under samma period ökade hotet om krig i Europa och nya militära flygplatser började planeras. Förutom dessa byggdes också några civila flygplatser som Visby och Sundsvall-Härnösand denna period. Flygflottiljen i Luleå, öppnad 1944, började snart också användas för inrikesflyg.

Efter andra världskriget vidtog det kalla kriget. Försvarsmakten var obenägen att låta civilt trafikflyg få tillgång till ytterligare militära flygplatser. Men 1957 bröts isen då nybildade Linjeflyg fick tillåtelse att trafikera flygflottiljen i Kalmar. I rask följd öppnades militära flygplatser som Halmstad, Ronneby, Östersund, Ängelholm och Kristianstad för Linjeflyg.

1950-talet bereddes nordborna en nyhet, nämligen semesterflyg till sol och värme. Charterflygningar utgick till en början främst från landets större flygplatser.

Historisk flygning

Bromma, Arlanda och växande inrikesflyg

Redan i ett tidigt stadium efter Stockholm-Brommas öppnande 1936 stod det klart att det skulle bli svårt att bygga ut denna flygplats i framtiden. Efter att frågan dryftats utsågs Halmsjön, i närheten av Sigtuna, som läge för en storflygplats i stockholmsområdet. 1954 gjordes den första landningen på Stockholm-Halmsjön. Piloterna var dock så missnöjda med banans kvalitet att Halmsjön aldrig kom till civil användning. I stället byggdes på samma område en helt ny flygplats som fick namnet Stockholm-Arlanda. Den öppnades 1960 och invigdes officiell 1962. Då flyttades all reguljär utrikestrafik i Stockholm från Bromma till Arlanda. Vid den här tiden hade SAS och andra internationella flygbolag gått in i jetåldern med flygplanstyper som Caravelle, Comet och DC-8.

Kristianstad-Everöd med en Linjeflyg Metropolitan, i början av 1960-talet. Foto ur boken om Linjeflyg.

Kristianstad-Everöd med en Linjeflyg Metropolitan, i början av 1960-talet. Foto ur boken om Linjeflyg. Klicka på bilden för att förstora den.

1960-talets första år tog svenskt inrikesflyg ett stort språng när nya civila flygplatser öppnades i Kiruna, Skellefteå, Umeå, Örnsköldsvik och Jönköping. Militärbaserna Borlänge och Eskilstuna fick trafikflyg liksom flygplatsen i Lycksele.

Sturup och Landvetter

Med 1970-talet följde en ”andra våg” av nya trafikflygplatser i Sverige. I Malmö ersattes Bulltofta av Sturup 1972 och i Göteborg tog 1977 Landvetter över efter Torslanda. Andra nya flygplatser var Gällivare-Malmberget, Gävle-Sandviken, Kramfors-Sollefteå, Mora och Växjö. Saabs privata flygplats i Linköping öppnades för civil trafik och flottiljen i Västerås fick reguljärflyg.

Successivt naggades SAS och Linjeflygs monopol i kanten genom att mindre bolag tilläts operera reguljärt taxiflyg. Det gav trafik på flygplatser som Trollhättan, Oskarshamn och Vilhelmina.

Under 1970-talet introducerade SAS jumbojet Boeing 747 och Arlanda fick 1976 sin första permanenta utrikesterminal. Linjeflyg gick över till jet med Fokker Fellowship.

Nya möjligheter för mindre flygplatser

1985 sattes Saab 340 i trafik, det första mindre regionalflygplan som kunde erbjuda mindre flygorter en komfort liknande den i större flygplan. Denna kategori flygplanstyper har gett många flygplatser nya möjligheter till goda förbindelser.

Bland de flygplatser som öppnades på 1980-talet finns Falköping och Skövde. Flottiljen i Söderhamn fick civil trafik och flottiljen på Skavsta blev 1984 Nyköping-Oxelösunds flygplats. Samma år invigdes den civila Trafikflyghögskolan på Ljungbyhed.

En stor förändring av inrikesflyget ägde rum 1983, när Linjeflyg flyttade sin stockholmstrafik från Bromma till Arlanda. Passagerare med anslutning fick det nu lättare att byta mellan olika flygbolag.

Avreglering

1991 avreglerades svenskt utrikesflyg och året därpå inrikesflyget, ett paradigmskifte för trafikflyget. Avregleringen innebar helt nya möjligheter för flygbranschen, inte minst för de mindre flygplatserna. Sedan konkurrensen tilläts har kunderna fått en ökad valfrihet och ett större produktutbud. Den fria marknaden har berett väg för nya aktörer. Bland annat har flera nya flygbolag bildats och oberoende flygplatser har kunnat stärka sina positioner.

1997 startade det irländska lågprisflygbolaget Ryanair sin första linje på Skavsta, med stockholmsregionen i upptagningsområdet. Även Göteborg fick genom den tidigare flottiljen på Säve en alternativ flygplats. Trafikflygplatser öppnades under 1990-talet i Arvidsjaur, Hemavan, Karlstad och Pajala. Flyglinjer startades från Hagfors, Storuman, Sveg, Torsby och Örebro.

Efter millennieskiftet präglades flygplatsernas verksamhet av lågprisflygets fortsatta etablering. Flygplatser som Skavsta, Gothenburg City och Västerås, liksom flera andra, fick ökad utrikestrafik. En alltmer omfattande chartertrafik för passagerare och frakt etableras på många regionala flygplatser. Inrikes har ”flygarrangörer” som exempelvis Sverigeflyg haft framgång på många flygplatser.

Bland de större flygplatserna är det främst Arlanda som försetts med utbyggnader. Arlanda har fått en tredje rullbana, järnvägsförbindelse, nya terminalutrymmen och ett nytt flygtrafikledningstorn.

På de mindre lönsamma linjerna, till landets glesare befolkade delar, fick Rikstrafiken 2002 statens uppdrag att upphandla trafik. Det har underlättat för mindre orter att kunna erbjuda större konkurrenskraft för näringslivet och bättre service för invånarna.

Flygplatserna i dag

2007 presenterade en flygplatsutredning som föreslog att flygplatser med trafikflyg skulle få en ny indelning. Slutresultatet blev att två kategorier skapades, ”strategiska flygplatser” och ”övriga flygplatser”. I enlighet med flygplatsutrednings förslag, övertog i april 2010, det statliga bolaget Swedavia de flygplatser som dittills tillhört Luftfartsverket. De icke-statliga flygplatserna med reguljärtrafik drivs numera i huvudsak av kommuner och regioner och vissa fall av privata ägare. Dessa flygplatser företräds av Svenska regionala flygplatser AB.