Vad är en flygplats?
En flygplats består av en lång rad funktioner.
Flygplatsinfrastruktur som rullbanor och terminaler behövs för att flygplan ska kunna angöra en flygplats samt lasta och lossa sin last av resenärer och gods.
Luftfartsskydd omfattar säkerhetskontroll av resenärer och gods före ombordstigning på flygplan, samt områdeskontroll av flygplatsområdet.
Marktjänstinfrastruktur är till exempel bagagesorteringsanläggningar och ström till flygplanen.
Flygplatserna är också kommunikationsnav och därför attraktiva handelsplatser. Därför erbjuder flygplatserna uthyrning av lokaler för handel och kontor, arrenden, parkeringsverksamhet samt reklamplatser på och runt flygplatserna.
På många flygplatser utför samma personal flera olika sysslor. Då flygplatsverksamhet präglas av ett starkt säkerhetstänkande, har flygplatspersonalen också en mycket hög kompetens och yrkesskicklighet.
Flygtrafiken kan vara mycket varierande. Oftast finns reguljärflyg med flygbolag som Skyways, Nextjet eller Sverigeflyg. Fraktflyget är också en viktig del av flygverksamheten precis som den allt mer växande chartertrafiken. Men förutom detta kan det finnas annan flygverksamhet, t ex polishelikoptrar, ambulansflyg, organtransporter, kustbevakning, privatflygplan och affärsflyg samt olika skolor som utbildar piloter, tekniker och flygplatspersonal.
Sveriges regionala flygplatser är godkända instumentlandningsflygplatser, dvs. här finns möjligheter att landa även i dåligt väder. Flygplatserna ska så långt som möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt försvårar utnyttjandet. Man talar om skydd från flyghinder inom influensområdet. Influensområdet är det område inom vilket master, torn eller andra anläggningar kan utgöra fysiska hinder för luftfarten.
Nya hinder kan ha en negativ inverkan på flygtrafiken. Flygplatserna företräder luftfarten då intressen står mot varandra. Flygplatsen blir således sakägare och skall därför alltid tillfrågas då det gäller etableringar av höga hinder, kranar, byggnadsverk eller vindkraftverk inom flygplatsens influensområde. Detta gäller både fasta och tillfälliga hinder.
Vid en flygplats finns olika skyddsområden för att flygtrafiken skall fungera på ett säkert sätt. De olika ytorna har fastställts i internationella regelverk som Sverige har förbundit sig att följa. Utformningen av ytorna blir unik för varje flygplats utifrån flygplatsens storlek, klassning av banor och vilka landningshjälpmedel som finns.
Flygtrafikledning
En flygledares uppgift är att leda flygplanen genom luftrummet, förhindra kollisioner mellan flygplan och se till att flygtrafiken fungerar säkert och smidigt. Flygledaren i tornet leder trafiken vid start och landning samt i närområdet vid flygplatsen.
Flygledare har idag många tekniska hjälpmedlen som står till buds. System för navigation, färdplanering och väderobservationer har utvecklats och gör flyget säkrare. Men fortfarande handlar mycket om flygledarnas personliga insatser. De sköter radiokommunikation, tänder banljus, och har visuell kontakt med flygplanen som startar och landar. I bra väder kan man från de flesta flygplatser se längre än en mil från tornet och det är inte sällan under sommartid som flygledarna är de som först upptäcker rök vid skogsbränder och kan larma brandkåren.
Luftrum
Allt luftrum i världen är indelat i FIR (Flyg-Informations-Regioner). Varje land bestämmer själva vilka luftfartyg som får trafikera dess luftrum och vilka regler som ska gälla i luftrummet. Luftrummet är i sin tur indelat i kontrollerat och okontrollerat. I det kontrollerade luftrummet är det flygledare, som i samarbete med piloten, bestämmer flygfartygens färd. I det okontrollerade är det piloten ensam som ansvarar för färden. Det kontrollerade luftrummet är indelat i:
– CTR (Kontrollzon) som sträcker sig närmast flygplatsen från marken till en övre gräns ca 450 meter.
– TMA (Terminal Area) är ett kontrollerat område för en eller fler flygplatser som sträcker sig från höjden ca 450 meter upp till 2900 meter.
– YKL (Yttäckande Kontrollerat Luftrum) är hela landets område enligt FIR som sträcker sig från 2900 meters höjd upp till 14000 meter.
Det svenska luftrummet är indelat i luftrumspaket, så kallade sektorer. I Sverige finns det omkring 30 sektorer varav 15 övervakas av Stockholm och 15 av Malmö.