Hur räddar vi svenska flygbolag?

Idag flyger flygbolagen mest på stora destinationer medan de små destinationerna blir utan flygförbindelser. Nu krävs krafttag för att få till en förändring. Följ med i nästa del i artikelserien, där vi vill gå från dagens:

Ett flyg för vissa – till ett flyg för alla!

Vi har tittat på de olika faktorer som gör att vi idag har den kanske sämsta situationen för det svenska inrikesflyget någonsin. Vi har belyst den uppdelade flygplatsorganisationen, den kontraproduktiva myndighetsstrukturen, den hämmande flygskammen och de flygfientliga resepolicys som finns. Men hur är det då med flygbolagen? Har de något ansvar för den nu utsatta situationen?

Först måste man konstatera att flygbranschen är en oerhört internationell bransch. Från det vi går ombord på ett flygplan kan vi på några timmar vara på en annan kontinent. Den tekniska utvecklingen med alltmer avancerade flygplan, har inte bara skapat enorma möjligheter att flyga, utan även skapat regelverk som styrts genom internationella överenskommelser.

Flygbolagen har samma regelverk att förhålla sig till oavsett vart i världen de flyger. Det gör att lokala förutsättningar ofta styr huruvida flygbolagen flyger eller inte på vissa router och destinationer. Finns det många resenärer beredda att flyga, så lockar det till sig flygbolag. Men omvänt, om ett land har höga avgifter, skatter eller annat som försvårar, så flyger flygbolagen hellre någon annanstans.

Europas periferi

Hur har vi det då i Sverige? När det gäller de geografiska förutsättningarna så ligger vi nästan längst ut på vår kontinent. Skandinavien ligger i Europas periferi, vi är ganska glesbefolkade så det finns inte så många passagerare att flyga runt.

Då borde vi göra det mer attraktivt för att flyga i Sverige. Hålla ned avgifter och skatter. Gör vi det? De flesta länder har olika avgiftsnivåer och det kan vara svårt att jämföra. Helt klart är att med tanke på våra förutsättningar borde vi ha en helt annan kostnadsnivå för att locka till oss bolag att flyga i Sverige.

Det bolag vi känner bäst, SAS har haft en brokig väg genom åren. Svenska staten har avvecklat helt sitt ägarskap i bolaget. Så har även det privata svenska ägandet. Wallenbergsfären har helt lämnat SAS. Därmed har vi också avsagt sig alla möjligheter till inflytande i bolaget.

SAS är sålt

Idag ägs SAS av danska staten, Air France och KLM tillsammans med ett amerikanskt investmentbolag. SAS är inte lika dominant på den svenska flygmarknaden. Alltmer av den internationella trafiken utgår från Kastrup.

De är fortsatt störst på den svenska inrikesmarknaden men av våra drygt 30 regionala destinationer, flyger SAS idag bara på fem av dem. Norwegian är också ett stort bolag på svensk inrikes. Men på våra regionala destinationer flyger de bara på en enda destination.

Den enkla förklaringen till detta är att det är mer lönsamt att flyga med stora flygplan på stora destinationer. Alltså utrikestrafik och mellan stora svenska städer. Inte mindre regionala orter. Mycket riktigt har också SAS och Norwegian satsat på stora flygplan. SAS har några mindre turbopropflygplan som tar ca 70 passagerare. Norwegian däremot har enbart stora Boeing-flygplan.

Med de senaste årens negativa spiral, med ständigt minskat flygande blir det allt svårare för flygbolagen att få lönsamhet på mindre orter men som är helt beroende av flyglinjer.

Små flygbolag har det svårast

Det finns några flygbolag med mindre flygplanstyper. Amapola flyger med Fokker-50 flygplan som tar 50 passagerare. Men de har haft svårt att uppnå lönsamhet, vilket gör att de bara flyger på linjer med så kallad upphandlad trafik. Alltså där staten köper upp linjer. Deras senaste försök att flyga på kommersiell basis var på Örnsköldsvik, men den linjer försvinner nu.

Därtill har vi Jonair som flyger med ännu mindre flygplan och de flyger också bara upphandlad trafik.

Parallellt med denna dystra utveckling, har vi sett några ljusglimtar med helt nya bolag. Men det är inte traditionella flygbolag. Västflyg, som flyger Trollhättan-Bromma och Växjö-Bromma är ett så kallat artificiellt flygbolag. Det bygger på lokalt kapital där enskilda, oftast en grupp företag, går samman och hyr in flygplan och startar lokala flygbolag.

Förutom Västflyg, flyger också Sola Air bl a Karlstad-Kastrup, Brommaflyg mellan Visby och Bromma och Skåne Aviation mellan Sturup och Bromma. Samtliga flyger med mindre flygplan som tar mellan 30 och 50 passagerare. De gör det av det enkla skälet att man lokalt bara måste ha en flyglinje och är beredda att själva betala för det. Just nu går dessa bolag inte med vinst.

Stark signal

Det är en stark signal att flyget behövs men det visar också på att traditionella flygbolag inte flyger på små router, då det inte är lönsamt.

Då kommer vi tillbaka till huruvida Sverige gör det tillräckligt attraktivt för flygbolag att flyga i Sverige.

Avgifter och skatter är två faktorer vi måste hålla tillbaka. Att flygskatten försvann var viktigt. Likaså att regeringen nu går in och låter staten ta kostnaden för det gemensamma säkerhetssystemet som kallas GAS. Detta är bra men det är ändå bara tillfälliga åtgärder.

Branschen skulle behöva mer genomgripande förändringar för att göra det möjligt att få lönsamhet på mindre router.

Den ena vägen är att öka utbudet. Egentligen med mer stöd. Här är upphandlade flyglinjer kanske det bästa sättet. Vill vi ha tillgänglighet, då får vi nog vara beredda att också betala för det.

Den andra vägen är att öka efterfrågan. Egentligen genom att få resenärer att börja flyga igen. Då är det den förtäckta flygskammen med dagens resepolicys som behöver förändras i grunden.

Fler flyglinjer

Att handla upp flygtrafik, är mätbart och konkret. Det skulle kortsiktigt rädda flyglinjer och skapa tillgänglighet. Det är också enklare än att få till en förändring av resepolicys. Önskvärt vore att upplysning och uppmuntran skulle skapa en förändring i beteende men det tycks vara väldigt svårt. Lite har hänt medan vi och övriga branschen missionerat om detta i flera år.

Kvarstår gör lagstiftning eller någon form av styrmedel. Regeringen har faktiskt begärt in myndigheternas resepolicys. Antagligen för att skapa riktlinjer. Men vi behöver någon form av beslut och inriktning om detta nu. Det brådskar.

Även med fler upphandadlade flyglinjer kommer vi inte vända trenden om vi inte får fler svenskar som behöver flyga, att också låta dem få göra det. Vi har pekat på möjligheten att flyga mer men att samtidigt flyga på fossilfria flygbränslen. Alla bör köpa till SAF (Sustainable Aviation Fuel) i sina flygningar. Då kan vi både flyga mer och mer fossilfritt.

Vi går nu in i stundande valrörelse. Regeringen har gjort en hel del insatser men mer kommer behövas för att få i gång flyget igen. Vissa partier har signalerat riktning men egentligen har inget parti deklarerat vad man vill med et svenska flyget och hur man ska komma till rätta med de strukturella problem vi har.

Vad vill riksdagspartierna?

Intressant vore få veta vad de olika riksdagspartierna står i några väldigt avgörande frågor:

• Vill man rädda de nedläggningshotade linjerna Torsby, Hagfors, Mora och Kramfors?
• Vill man sätta in temporär upphandlad trafik, t ex till Örnsköldsvik?
• Vill man ha fler linjer i den upphandlade flygtrafiken?
• Vill man ha resepolicys som medger fossilfritt flygande?

Kort sagt, vill man rädda inrikesflyget?

Nästa vecka samlas alla riksdagspartierna under Almedalsveckan i Visby. Vi lyssnar gärna efter besked i partiledartalen!

Som läget är nu riskerar vi tappa fler inrikeslinjer. Tyvärr ökar risken att vi får än mer av ett flyg bara för vissa och inte för alla.

Vi kämpar för och hoppas vi har politiken med oss i:

”Ett flyg för alla – inte bara för vissa”  

 

Peter Larsson
VD Svenska regionala flygplatser